Att klubbens första medlemmar valde namnet Värtans IK och inte Hjorthagens IK är inte svårt att förstå. Namnet Värtan syftade på ett större område än den lilla bebyggelse som började växa fram från 1899 och som fick namnet Hjorthagen. Man talar ju om Värtahamnen (1880-talet), Gasverket i Värtan (1893), Elektricitetsverket i Värtan (1903). De första åren kallades till och med folkskolan i Hjorthagen för Värtans Folkskola (1902).

Att det bildades en idrottsklubb i Hjorthagen just 1911 kan förklaras på flera sätt. Under den ofrivilliga ledigheten under Storstrejken 1909 började grabbar samlas på Storängen (där Kungliga Tennishallen numera ligger) för att spela fotboll och det fortsatte man med även efter strejken. Det rådde även en idrottslig förväntan inför Stockholmsolympiaden 1912 på det nybyggda Olympiastadion som låg ganska nära Hjorthagen.

Klubben utvecklades förbluffande snabbt och framgångsrikt. Hemmamatcherna spelades på Östermalms IP (invigd 1906) och den registrerade dräkten var blå tröja och vita benkläder (kortbyxor). Stockholms seriesystem var inte så omfattande och det gick ganska fort för ett skickligt lag att arbeta sig uppåt. 1917 fanns 28 klubbar registrerade och 1922 var antalet 36.

Vanligen levde klubben ur hand i mun, utan egentlig planering. 1918 rapporterade kassören att kassan innehöll 5 kr, efter bland annat inköp av nya tröjor för 100 kr. Styrelsen tvingades att låna upp 100 kr för att kunna betala årets anmälningsavgifter i fotboll. Medlemsavgifterna var viktiga, men inte alltid så lätta att kräva in. 1917 infördes en kortsiktig lösning genom att man för 25 kr kunde bli avgiftsfri för all framtid. Vid omstarten 1924 var medlemsavgiften 1 kr i månaden. En viktig inkomstkälla var de egna tävlingarna som arrangerades med medlemmar som funktionärer. Framförallt gällde det fri idrott, men även skidlöpning, schack och boxning.

Hösten 1922 hade Värtan nått till Uppsvenskan (steget under högsta serien), men här blev det ett snopet slut. Skulderna blev alltför stora och under vinteruppehållet åtog sig Östermalms IF (spelade i klass 7) att betala skulderna mot att klubbarna slogs ihop och fortsatte i Uppsvenskan under namnet Östermalms IF. Värtans IK:s namn försvann alltså ur seriesystemet. ÖIF spelade på Tranebergs IP, liksom Djurgårdens IF.

Sportsligt blev slutet 1922 tjusigt. Värtan nådde långt i Svenska Fotbollsmästerskapen som avgjordes i cup-form. I de förberedande omgångarna vann Värtan mot Råsunda, Sundbyberg, Uppsala IF och Sirius. I första slutomgången väntade bortamatch mot storfavoriten Sandvikens AIK. Matchen slutade 2–2 varför det blev omspel på Stadion. I hällande regn vann Värtan med 2–0.

Därmed hade Värtan gått fram till kvartsfinal mot Hammarby. Här blev det dock stopp och förlust med 3–1. Hammarby gick till final mot Djurgården, som vann och blev svenska mästare 1922.

Alla Värtans cupmatcher spelades på Stadion, med dryga planhyror. Lägg därtill resorna till Sandviken och Uppsala, så kan man förstå att ekonomin inte gick ihop.

Förutom fotboll bedrev gamla Värtans IK bandy med hemmamatcher på sjön Laduviken i Lilljansskogen.

1922 tog sagan tillfälligt slut. Klubben lades ner och gick upp i Östermalms IF.

Fredagen den 18 juli 1924 fattas ett beslut. Några idrottsintresserade Hjorthagsgrabbar bestämmer sig för att kalla samman ungdomarna i Värtan och Hjorthagen för att bilda en idrottsklubb. Med hjälp av affischer bjuds man in till möte söndagen den 20 juli, klockan 11. Platsen är inte en lokal eller en föreningssal, utan skogen vid sandplanen.

När mötet ska börja har tiden redan passerat. Man väntar. Några minuter. Sedan några till. Till slut har omkring 50–60 personer samlats. Enligt protokollet enas samtliga närvarande om en sak: Värtan är i behov av en idrottsklubb.

Det är här Värtans IK formellt föds.

Det första protokollet, omsorgsfullt nedtecknat för hand, är i sig ett historiskt dokument. Det vittnar om en folklig och inkluderande födelse. Inga stora ord. Inga visionära manifest. Bara ett gemensamt beslut att organisera det som redan lever i området.

Värtans IF. Alla medlemmarna var överens om att klubben skulle återta namnet Värtans IK, men det tillät inte Östermalms IF förrän de värtaspelare som ville gå tillbaka till moderklubben löst sina skulder. Det tog några månader och under tiden blev det provisoriska namnet alltså Värtans IF.

Den första tiden kan beskrivas som en rivstart med intensiv mötesverksamhet en gång i veckan, fredag kl halv åtta, i skogen intill sandplanen (låg ungefär där nuvarande 5-mannaplanen ligger). Närmare hundra personer brukade delta. Efter en tid beslöt styrelsen att mötena skulle äga rum två gånger i månaden i Hjorthagens Folkets hus. Mötena förgylldes av medlemmar som kunde spela dragspel, banjo och fiol.

Första säsongen anmäldes inget fotbollslag till seriespel, men man tränade på sandplanen, som klubben ställt i ordning och även på ”Järnvägsstadion”, ängen mellan nuvarande Kungliga hallen och Värtabanan.

1925 anmäldes A-, B- och juniorlag. Särskilt juniorerna blev snabbt framgångsrika och korades 1928 till Stockholmsmästare. Finalen mot Kungsholms SK på Östermalms IP vanns av Värtan med 5–1. Tidningarna öste beröm över värtajuniorerna. Till historien hör att alla spelarna bodde i Hjorthagen och fortfarande under 1930-talet var det så att bara Hjorthagsgrabbar accepterades att få spela för Värtan. A-laget klättrade från 1925 till 1930 från Stockholmsserien klass 10 till klass 1.

Klubbens ekonomi byggde till stor del på medlemsavgifterna, som krävdes in med stor energi. En annan viktig inkomst var de återkommande balerna som arrangerades i Hjorthagens Folkets hus.

Sommaren 1927 genomfördes en riktig storsatsning med ett nöjesfält på sandplanen. Medlemmarna byggde dansbana, stånd för pilkastning, spikslagning, lyckohjul, skjutbana, servering med hembakat bröd. Skjulen målades och draperades med tyger och flaggor och elkablar drogs för att lysa upp sommarfesten långt in på nätterna. Vinsten på 4 957 kronor och 96 öre stabiliserade ekonomin för flera år framåt.

Samtidigt börjar klubbens visuella identitet ta form. Matchtröjornas karaktäristiska värta-text i skrivstil går att belägga tidigast 1928.

Säsongen 1930–31 slutar Värtans IK tvåa i Stockholmsserien klass 1, med 15 vinster på 20 matcher och en målskillnad på 65–25. Endast Årsta SK placerar sig före. Bakom Värtan återfinns klubbar som Enskede IK, IK Sture och Kungsholmens SK. Det är en tydlig markering: Värtan är ett topplag.

14 augusti 1934 invigdes Hjorthagens IP med en stor grässplan, en mindre sandplan, fullständiga utrymmen för friidrott och en läktare på södra långsidan. Att Hjorthagen till sist fick sin idrottsplats kan vi tveklöst tacka klubbens ordförande Erik Dahlberg för. Han var ordförande 1927–1950 och satt även i både Svenska och Stockholms Fotbollförbunds styrelse.

Publikrekordet 2 800 personer sattes i matchen mot Skärblacka (Norrköping) 15 september 1935 och står sig än idag.

1934–35 blev det serieseger i division 3 Östsvenskan. Därefter följde sex säsonger i division 2, steget under Allsvenskan, med matcher mot bland andra Djurgårdens IF och Hammarby IF.

Värtans IK:s placering under de sex säsongerna i div 2:

1935–36 div 2 Östra: 3:a. Djurgården 1:a. Vann kvalet mot Hallstahammar.

1936–37 div 2 Östra: 8:a. Hammarby 1:a. Förlorade kvalet mot Brage.

1937–38 div 2 Norra: 3:a. Hammarby 1:a. Förlorade kvalet mot Hallstahammar.

1938–39 div 2 Norra: 6:a. Hammarby 1:a. Vann kvalet mot IFK Norrköping.

1939–40 div 2 Norra: 4:a. Reymersholm 1:a. Förlorade kvalet mot IFK Norrköping.

1940–41 div 2 Norra: 9:a, nedflyttning. Reymersholm 1:a. Vann kvalet mot IFK Eskilstuna.

När 1940-talet tar sin början befinner sig Europa i krig. För Värtans IK innebär det inte ett avbrott – snarare tvärtom. Fotbollen blir ett sätt att hålla samman området, ett andrum i en orolig tid.

Under andra världskriget avtar medvinden och 1941 åker Värtan ur div 2. Hädanefter är Värtans IK, av pressen kallat ”The Blue Boys”, hemmahörande i fotbollens mellanskikt.

Hjorthagens IP etablerar sig nu fullt ut som klubbens hjärta. Matchdagarna samlar människor från hela närområdet och publiken fortsätter att komma, särskilt när motståndet är större Stockholmslag.

Samtidigt växer ungdomsverksamheten vidare. Värtan ses som en förening där unga spelare får chansen och där vägen till seniorfotboll går genom samma lokala miljö.

1950-talet är ett decennium av stabilitet för Värtans IK.

Några namnkunniga värtaspelare värvas under 1950-talet till Djurgårdens IF och får också spela i svenska landslaget: Berndt Ivegren, John ”Jompa” Eriksson och Lars Broström. Även Arne ”Bimbo” Lind (till AIK) är ett känt namn under den här tiden.

Hjorthagens IP fortsätter att vara navet. Matcherna är sociala händelser och klubbkulturen hålls ihop av ideella krafter, år efter år.

1960-talet innebär förändring, både i samhället och inom fotbollen. Nya generationer tar plats. Träningsmetoder moderniseras. Fotbollen blir mer fysisk och mer taktisk.

Det blir ett hett möte 1967 i Hjorthagens Medborgarhus. Valberedningen föreslår Mats Rehn som ny ordförande, trots att den sittande ordföranden inte vill avgå. Det blir sluten omröstning och när justeringsmännen räknat röstsedlarna blir resultatet oavgjort. Då kastar hedersmannen Bertil Berglund in handduken och Mats Rehn tar över klubban, 23 år gammal.

På planen dröjer det till slutet av 1960-talet innan modernare fotbollsmodeller slår igenom fullt ut i Värtan.

1970- och 80-talen är perioder av prövning för många traditionella stadsdelsföreningar. Konkurrensen från större klubbar ökar. Ekonomin blir tuffare. Kraven på organisation och administration växer.

För Värtans IK blir detta decennier där ideellt arbete är helt avgörande. Ledare, materialförvaltare, styrelse och tränare håller verksamheten igång.

23 augusti 1980 återinvigs Hjorthagens IP. Friidrotten är borta, sandplanen är kvar och en nästan fullstor fotbollsplan tillkommer på tvären närmast Gasverket. Klubben får också en klubblokal i det nya huset ovanför huvudarenan.

1990-talet inleds i division 5, men blir startskottet på en tydlig klättring. Värtan går upp via divisionerna och når division 2 igen 1998.

1997 tar laget en tydlig markering: serieseger i division 3 och seger i Stockholm Cup (Värtan–Pröpa 3–2). Året därpå kommer den mest omtalade kvällen: Värtan slår Djurgårdens IF med 4–0 i Svenska Cupen. Samma år noteras också att bandyn läggs ned.

1998–2002 blir en ny period i division 2. Seriesystemet ser annorlunda ut än på 1930-talet, men nivån är fortfarande ett steg där Värtan möter och mäter sig mot starkt regionalt motstånd. 2002 blir det nedflyttning till division 3.

2004 kommer en ny titel: Värtan vinner Stockholm Cup igen (Värtan–Segeltorp 4–2). 2005 blir det serieseger i division 3 och uppflyttning, vilket leder till ännu en kort div 2-period 2006–2007 innan laget åker ur 2007 och därefter vidare ned till division 4 och 2009 nedflyttning till division 5.

På ungdomssidan sticker F96 ut som en stark årskull. Laget vinner S:t Eriks-Cupen tre gånger, Gothia Cup två gånger samt SM i futsal en gång.

När Värtans IK firar 100 år 2024 är det inte bara en siffra. Det är ett bevis på uthållighet: en förening som lever vidare, generation efter generation.

6 oktober 2012 återinvigs en totalförändrad Hjorthagens IP. Sandplanen och gräsplanerna ersätts av tre konstgräsplaner.

Värtans IK är i dag resultatet av allt som varit: storvinsterna, nederlagen, publiksiffrorna, ideellt slit, profilerna, ledarna och människorna runt klubben.

Historien är inte avslutad. Den fortsätter – varje match, varje träning, varje ny spelare som drar på sig den blåvita tröjan.

DIN KLUBB FÖR HELA LIVET